Jo, jag vet att det är mycket från Norge i denna blogg. Men sen jag var där "på riktigt" för första
gången 2006 så har det blivit att jag återvänt varje år. Det som lockar mig är naturen, de höga bergen, fjordarna och älvarna som tillsammans skapar en storslagen och ofta dramatisk natur. För en mc-åkare är även vägarna i denna natur en upplevelse. Kurviga, fina och ibland lite farliga. Har mest hållt till på asfalt - men det lär ju finnas hur mycket grusvägar som helst. Något jag hoppas få uppleva framöver. Nedan presenterar jag några bilder från en fyradagarstur i Norge sommaren 2008.
I väntan på färjan som skulle ta oss från Strömstad till Sandefjord. På färjan blev det lunch (biff stroganoff) och lite vila inför en ganska lång körning som låg framför oss i Norge. Målet för dagen var att nå Lysebotn.
Ett stopp i Valle för att tanka oss själva och hojarna.
Nu närmar vi oss Lysebotn. Det har varit klättringar både upp och ner och här befinner vi oss på ca 1.000 meters höjd över havet.
Mörkret börjar att sänka sig då vi vid 21-tiden på kvällen kan hoppa av cyklarna och se ner till Lysebotn vid Lysefjordens slut. Vägen ner är en rätt häftig serpentinväg med 29 hårnålskurvor (tror jag) och en tunnel som svänger ca 340 grader (går nästan helt runt alltså).
Vi fick upp våra tält i halvmörkret och en god natts sömn. På morgonen strålade solen från en klarblå himmel. Dagens mål var en ganska kort sträcka på motorcykel, och en lagom jobbig sträcka till fots - till Preikestolen nära Jörpeland.
Utsikt från tältet mot Lysefjorden.
Efter körningen och en vägfärja nådde vi Jörpeland och Preikestolens camping. Upp med tälten där, käka lite lunch och frampå eftermiddagen ta sig till utgångspunkten för vandringen mot Preikestolen.
Det vackra vädret hade lockat många ut på "the rock"... Eftersom vi kom på eftermiddagen så mötte vi hur många som helst som redan varit där. På bilden syns också hur stigen dit såg ut på sina ställen.
Efter ett par timmars mycket lugn vandring så uppenbarade sig den här synen. Nu var vi nära!
Väl framme så kunde man inte annat än att titta ut över kanten. Uj, vad högt det är. Drygt 600 meter ner till vattenytan. Inte utan att man kände sig ganska ödmjuk inför moder natur.
Gick uppåt en liten bit och tog denna klassiska bild över Preikestolen (Predikstolen). Vi funderade på hur det hade sett ut tidigare på dagen då det måste ha varit hur mycket folk som helst på klippan.
Efter att njutit av utsikt, sol och vind så började jag att vänja mig så smått vid höjden. Tog några försiktiga steg fram mot kanten... Nja, det fick nog räcka så här!
Ännu en utsiktsbild. Kolla den vita pricken i det blågröna vattnet. Det är en segelbåt. Sen tog vi oss tillbaka till campingen där vi träffade ännu en GS-åkare. Han kom från Trollhättan och körde genom Norge på egen hand.
Dag tre var målet Eidfjord. Väg 13 i Norge är rätt fin faktiskt. Kurvig och med otroliga vyer. Vi körde från Jörpeland via Tau och Hjelmeland, Skarde och Odda. Efter ett par tre timmar så stannade vi till och vilade vid en fjord. Själv la jag ut sovsäcken på marken och slumrade till på den i solskenet. Riktigt skönt!
Så drog vi vidare och nästa stopp blev vid Låtefors och Låteforsbron. Tvä häftiga tvillingfall och på bilden syns en kiosk/souvenirbutik alldeles intill. Baksidan av kiosken utsätts hela tiden för det forsande vattnet.
Så nådde vi till slut fram till Eidfjord. Vi hittade en liten, liten camping mitt i byn som en äldre dam drev, kanske för sista året i hennes regi enligt henne själv. På kvällen körde vi upp till Kjeåsen och förundrades över hur i all världen man kunde bo så här, då den väg och tunnel som tog oss hit inte fanns. Gångstigen som människorna här använde förr lär finnas kvar och är märkt som vandringsled. Lär vara riktigt spännande att gå - men det får bli nästa gång.
Ladugård vid Kjeåsen.
Sista dagen vaknade vi till en gråmulen himmel och regnet hängde i luften. Vi packade nätt och jämt ihop våra grejer innan det började regna. Först måttligt men ju närmare Geilo vi kom, då vi färdades via Hardangervidda, dessto mer ökade regnet. Ett tag vräkte det ner riktigt ordentligt.
Men i trakterna runt Flå så minskade regnet och snart sprack det upp och blev fint väder igen. Vi nådde Drammen och körde upp på ett berg där, via en märklig tunnel som heter Spiralen (tunneln går upp till toppen som i en spiral). På bilden ovanför syns utsikten över norra delarna av Drammen.
Efter detta körde vi vidare mot Svenska gränsen och Dals-Ed i Dalsland, och nådde så denna på tidiga kvällen. Ett stopp vi kiosken och sen non-stop till Skövde. Totalt ca 170 mil låg bakom oss...
